Bildkälla: Youtube
Tatueringar har utvecklats från att vara sällsynta till att vara ganska vanliga under de senaste decennierna. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att tatueringar, trots deras popularitet, kan ha mycket olika betydelser och konsekvenser för individen och deras samhälle. En tydlig illustration av detta är Richard Huff, en sjubarnspappa som har valt att täcka stora delar av sin kropp med tatueringar, och de reaktioner som detta har framkallat.
Richard började sin resa med tatueringar i en relativt ung ålder när han var på väg att gå med i den amerikanska flottan. Han beskriver det som ett beroende som gradvis ledde till att han täckte 85% till 90% av sin kropp med över 240 tatueringar. Han känner sig fortfarande långt ifrån klar och har som mål att täcka hela sin kropp. Han säger att det är något som fascinerar honom, en kombination av smärta och den konst han lägger på sig själv.
Men dessa extremt täckta tatueringar har inte gått obemärkt förbi. Richard har stött på problem, inklusive att polisen en gång stoppade honom i ett förväxlingsfall. Många har även kritiserat honom för att vara en dålig förälder, och åldersskillnaden mellan honom och hans fru Marita (29 år) har också blivit föremål för omdömen.
Trots dessa reaktioner från samhället är det viktigt att notera att Richards barn inte har några problem med sina pappas tatueringar. De har vuxit upp med dem och ser inte honom som ”läskig,” tvärtom är de stolta över sin pappa. Detta visar att barnens kärlek och stöd inte påverkas av det yttre utseendet, utan av föräldrarnas kärlek och karaktär.
Marita, Richards fru, berättar att hon också bedömde honom efter hans utseende när de träffades första gången, men lärde sig snart att han är en storhjärtad person. Hon framhåller att det är en lärdom i att inte döma människor utifrån deras yttre framtoning.
Richard möter regelbundet elaka kommentarer och negativitet från andra, men han fokuserar på sin familjs lycka och de positiva reaktionerna i det verkliga livet. Han påpekar att det är upp till var och en att göra val om sin egen kropp och uttryck, och att tatueringar inte definierar om någon är en bra eller dålig förälder.
I slutändan illustrerar Richard Huffs berättelse komplexiteten i hur människor reagerar på extrema tatueringar. Det är ett exempel på hur vi som samhälle kan vara snabba att döma utifrån utseendet, men också hur kärlek, stöd och förståelse inom familjen kan vara starkare än fördomar. Tatueringar är, och kommer alltid vara, en form av personligt uttryck som går bortom det synliga, och de kan aldrig riktigt definiera en människa. Vad som verkligen räknas är det som finns inuti och hur vi behandlar varandra.