När en läkare överraskas av oväder under en fjällvandring söker han skydd i en enslig stuga. Där möts han av en vänlig men ovanlig äldre man, en generös dos hembränt – och ett udda samtal om livets mysterier. Det som börjar som ett hjälpsamt försök att förklara blir snart en minnesvärd kväll… med långtgående konsekvenser.
Det var en läkare som var ute på fjällvandring och överraskades av ett oväder men så fann han en ensligt belägen stuga och han knackade på dörren och bad om skydd för regnet.
En gammal gubbe släppte in honom och efter lite medhavd ”apoteksvara” så lossnade talförmågan hos bägge och dom blev bästa vänner. Läkaren fann att gubben hade en ung, jättesnygg fru men inga barn, när han påpekade detta sa gubben:
– Jo men vi vet inte hur man gör!
Läkaren började förklara om blommor och bin och hela köret medan gubben och frun lyssnade med stora ögon. Till slut sa gubben:
– Mjaa, te tär verkar invecklat, kan du inte visa?
– Visa???
– Jo, visa där på frugan hur man gör, jag fattar inte annars!
Och eftersom frun i stugan som sagt var ung och snygg och apoteksspriten bedövat det mesta samvetet så tänkte läkaren att va fan jag får väl offra mig i mänsklighetens tjänst så han körde igång.
Men eftersom det hade blivit mörkt ute och halvskumt inne så sa läkaren åt gubben medan han ”höll på” att gubben skulle hämta en lampa och lysa där nere så att han kunde se vad som föregicks och gubben lydde glatt.
På morgonen så vandrade en läkare med lätta steg hemåt.
10 år senare så var samma läkare på fjällvandring igen och när han passerade stugan så tänkte han hälsa på.
Gubben hälsade honom hjärtligt välkommen och jodå stugan kryllade av ungar i alla åldrar och gubben tackade för senast med orden:
– Nu det nog funkar så bra, skogvaktaren kommer 3 gånger i veckan och jag lyser med lampan.